Sörbylunds Kraftstation

Bron över Ösan

Dammen och bron över Ösan uppfördes samband med att Sörbylunds Kvarn och Såg byggdes 1890. Bron består av fyra spann av hängverkstyp, vardera ca 8m, samt ett något kortare spann som bärs upp av järnbalkar. Hängverksbroar i trä var vanliga vid den tiden men krävde mycket underhåll. För Sörbylund var detta till att börja med inget stort problem då man hade egen skog, eget sågverk och personal som kunde rycka in och göra de reparationer som krävdes.

Med sina fyra spann är bron idag troligen unik för Sydsverige. I Norrland finns broar av motsvarande konstruktion och brotypen har på senare år även använts vid nybyggnation.

Bron var en av få överfarter över Ösan och användes länge för allmän trafik. I och med en ökande biltrafik blev det på 1930-talet ohållbart att Sörbylunds Egendom ensamt skulle stå för kostnaderna för underhållet. Ett förslag om ny vägsträckning och en ny bro togs fram av Vägstyrelsen i Skaraborgs Län redan 1933 men det kom att dröja till 1955 innan projektet blev verklighet. Under tiden var det ständiga diskussioner mellan Sörbylund och Vägstyrelsen om fördelning av underhållskostnaderna. Efter att allmänna vägen Stöpen - Ulvåker och bron vid Åbro blev klar har Sörbylundsbron endast använts för begränsad privat trafik.

Under åren har bron renoverats ett antal gånger men har i allt väsentligt behållit sin grundkonstruktion. Stenpelarna är original från 1890 med några mindre förstärkningar och skiborden som ständigt är utsatta för vatten och is har genom åren reparerats och förstärkts.

Åren 2019-2022 renoverades bron i etapper med i princip ett brospann per år. Arbetet har utförts med stöd från Länsstyrelsen och med hjälp av antikvarisk expert. Stor vikt har lagts vid att välja ut virke av hög kvalité och att arbetet utförts med traditionella metoder.

Alla järndetaljer har rengjorts och rostskyddats genom att brännas med linolja. Vid arbetet med järndelarna har vi upptäckt några intressanta detaljer. Brosaxens långben och det kortare inre benet hålls samman av plattjärn. Några av dessa hade en omotiverad rundning på kanterna, det verkade onödigt för en smed att lägga arbete på detta. Efter lite klurande kom vi på att det handlar om kasserade järnringar till gamla vagnshjul. Diverse hål och sammanfogningar gjorda med vällning eller hetsning visar också på detta. Smeden hade fått beställning på plattjärn av viss dimension och återanvände helt enkelt det han hittade i sin skrothög!

På ett annat av järnen hittade vi en järnstämpel som visade sig komma från Boxholms Bruk:

Järnbeslaget kommer från Boxholms bruk, som hade järnstämpeln ”Bb”. Boxholm drev ett martinverk mellan 1915 och 1981. Deras martinverk var det sista i drift i landet. Bb var huvudstämpeln för Boxholms stångjärn och järnmanufaktur från 1782. Bruket hade flera andra stämplar för olika produkter.

Tack Eric Juhlin för efterforskning!